Jag valde att genom dopet visa att jag har tagit emot Gud och tror på honom i mitt hjärta och jag lägger mitt liv i hans händer. Genom dopet ska jag lämna det gamla och "trasiga" bakom mig och låta guds ljus lysa över mig.
Om jag var nervös?! Nä, inte det minsta. Jag har valt och tagit ställning bara för min egen själ skull och för det finns det inget att vara nervös för.
Sedan är det klart att när jag såg alla som ville dela denna dag med mig och tjugofyrakyrkan var det helt klart att en aningens rampfeber kändes i magen. Men det släppte mycket snart med några ord från min kusin och även från Christine, en av de två som doppade mig. Kändes så rätt inuti och få dela denna dag och min påbörjade resa med Christine och Maria betydde/betyder oerhört mycket. Jag som inte hade tänkt gråta fällde en och annan tår.
Men tårar av glädje och lättnad.
Jag menar man väljer ju inte att släcka ljuset när man fått se det. Det vore bara dumt. Jag valde att ta till mig ljuset och därav mitt val att döpa mig idag. Som visar på att jag välkomnat ljuset och den ro och harmoni som Herren ger mig. Jag har fått någon att vända mig till när det blåser hårt och HAN hjälper mig att hitta ljus när det blir mörkt. För det är trots allt JAG som måste fortsätta min resa här på jorden. Jag kan liksom inte bara sätta mig ner på min ända och tro att HAN löser allt åt mig.
Så är det VERKLIGEN inte!
Däremot är jag inte ensam längre på min resa utan han förser mig med ljus om jag behöver det och han fångar mig om jag faller. Jag vet att det kommer dagar som blir svåra men jag oroar mig inte för det eftersom jag numera är bät tre rustad för att stå pall. Och det känns UNDERBART!
Finns det något som beskriver denna resa och denna känsla som kulminerade idag. Jag kan lova dig att det finns många och den låt/sång som Christine valt ut som alla sjöng när jag kom upp ur vattnet var en sådan sång. Men en sång som jag hittade och som träffade mig rakt i hjärtat var psalm 231, Oändlig nåd (Amazing Grace). Har alltid gillat den men just i dag fick den en helt annan betydelse för mig och med den texten avslutar jag detta inlägg.
"Oändlig nåd mig Herren gav
och än idag mig ger.
Jag kommit hem, jag vilsen var,
var blind, men nu jag ser.
Guds nåd, jag skälvde inför den,
men sedan gav den ro,
och aldrig var den större än,
den dag jag kom till tro.
Jag kom ur tvivel, mörka djup,
ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu
skall bära ända fram.
Guds löften ger vår längtan svar,
som klippan är hans ord.
Ej bättre sköld och skydd jag har
i himmel och på jord."
Denna bild tog jag när jag var på väg hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar