Om allt och ingenting

...insåg att det var dags att uppdatera bloggen lite.

Ett år äldre har jag blitt och haft en hejdundrandes paltfest!! =)

Fick hjälp att trilla 150 paltar och när kvällen var slut hade jag bara 68 kvar.

Känns bra, slipper äta palt fram till jul då.... ;-)

Idag hade Tjugofyrakyrkan sin första DNA-träff. 

Förut har det bara varit teamet som träffats men eftersom vi vill vara en kyrka för människor så öppnar vi upp och släpper in andra i hjärtat av det som ska bli Tjugofyrakyrkan. För vi har ju faktiskt inte startat ännu.

Hur som helst så var det i alla fall min tur att få tala från hjärtat och mina tankar. 

Höll mig faktiskt från att flänna än om det var nära.

Jag talade om vad som dragit mig till Tjugofyrakyrkan i från första börja. 

Det vill säga VÄNSKAP och KÄRLEK!

För att jag skulle stå inför alla idag och prata det hade jag aldrig trott men jag ångrar ingenting och jag är glad åt den vändning som mitt liv har tagit. Självklart har mötet med GUD blivit ett otrolig och starkt möte som jag inte kommer att glömma.

DET mötet hade dock aldrig blivit av om jag inte mött personer från Tjugofyrakyrkan!

Från Jesus Syrkas Vishet:

En trogen vän är ett starkt värn.
Att finna en sådan är att finna en skatt.
En trogen vän är ett omätligt värde,
en tillgång som inte kan vägas på våg.
En trogen vän är en livgivande dryck
och den gudfruktige finner en sådan.
Den gudfruktige väljer sina vänner rätt,
ty de som står honom nära liknar honom själv.
syr 6:14-17

Att det finns någon som frågar hur man mår, ger en kram när man behöver det och som lyssnar när man behöver och stärker en när man behöver det.  För mig har det varit en stor gåva att finna personer som bryr sig om PÅ RIKTIGT!

Det har fått mig att inse att jag inte är stark ensam utan det är snarare tvärtom . Det stämmer att delad glädje är dubbel glädje men också att få dela sin sorg/oro/problem gör det mindra jobbigt. Att jag fått chans att dela mina toppar och dalar med andra människor och på så sätt få kraft att orka lite till trots att jag egentligen vill ge upp. Men också faktiskt få se när saker faktiskt bara löser sig och blir bra.

Speciellt när man som jag kanske har sina nära och kära en bra bit bort betyder det oerhört mycket att känna att man har personer som verkligen bryr sig om en. 

Så när  min kusin ringde för ca 1 ½ år sedan,  och frågade om jag ville följa med på picknick och träffa en massa nya människor tackade jag ja direkt. DET VAR DET BÄSTA BESLUTET I MITT LIV!!!

Efter det har jag varit med på fler picknickar, olika events och Femton:nollnoll och lärt känna er mer och mer. Så när Christine berättade om att det skulle startas smågrupper och frågade mig om jag ville vara delaktig i en så tvekade jag inte en sekund .

Min tanke var att det skadar inte att få nya erfarenheter och lära sig något nytt.
För det är genom mötena med andra i Tjugofyrakyrkan och få vara med och dela livet och berättelser om personliga möten med GUD och andra människor som får mig att fundera en hel del på var jag står och hur jag tänker. Det har berikat mitt liv mer än ni kan ana.

Vi drömmer om en kyrka som har tid för människor.
En kyrka är inte en byggnad eller en verksamhet, utan just människor.

Det som gör oss till kyrka är inte vad vi gör utan vad vi är; Guds barn.

Inte pga att vi förtjänat det utan därför att Gud älskar oss.
En kyrka för människor bygger på vänskap.

Personlig vänskap, uppriktig och ärlig vänskap, både djup vänskap och ytlig vänskap.
Vi vill vi investera tid, engagemang och pengar i människor eftersom det alltid bär frukt.

Resurser satsade i människor är aldrig spenderade utan investerade.
Vi vill aldrig låta verksamhet inkräkta på tiden för och med människor

och den verksamhet som kommer att finnas måste vara till för människor; inte tvärtom.

(Nicklas Mörling, 25 februari 2009)

För att få känna en tillhörighet som bara är ENS egna betyder mer än man kan tro.

Jag tror att det är fler än jag som har känt ibland att man är ett ”bihang”, nåns kompis, nåns syster osv, trots att man har ett namn och är en egen person. Därför tror jag att det som Nicklas och Lydia har dragit igång och som vi blir fler och fler som delar är så oerhört viktigt och någonting som behövs. Det är när man känner sig trygg och säker som man vågar utforska nya möjligheter och ta nya steg.

Fast jag hade inte förväntat mig att hitta den inre ro och harmoni som jag länge sökt och inte trodde var möjligt. Jag har visserligen alltid trott att det finns en högre makt som jag inte kan se och att saker sker av en mening och att alla människor finns till av en anledning/orsak men att kalla det för GUD har jag haft svårt att tro.

Min resa startade när jag träffade alla ur Tjugofyrakyrkan, det i sin tur ledde till ett annat möte i början av juni, som slår det mesta. Det resulterade, den 13:e juni i ett troendedop.

Helt naturligt och ett steg som jag ville ta samtidigt som det aldrig varit något tvång eller måste utan ett steg att gå framåt. Fast det bästa av allt är att resan inte är slut än utan den har bara börjat.

Den smågruppsonsdagen den 2:a juni är ett möte som jag hoppas att fler kommer att få chans att få vara med om för det är en mäktig känsla som inte går att beskriva. Att jag sedan fått chans att vara med om det TVÅ gånger slår det mesta hittills.  Men efter allt som hänt finns det inga orsaker till att tvivla längre utan det är på riktigt. Det finns kärlek till alla!

För nu har min tro en riktning och det är något som jag kan falla tillbaka på, något som fångar upp mig och ger mig styrka. Jag är bättre rustad att stå pall och det känns UNDERBART!

Det finns en försäkran om att allt löser sig och det finns en lösning och en plan för allt om jag bara tror.

”Att våga förlita sig och lägga livet i Guds händer. Gud existerar oavsett!

Vår tro skall inte basera sig på våra känslor om vi är på humör eller inte
utan basera på att GUD är GUD oavsett vad som händer!”
(anteckningar från träff den 15:e augusti)

På något sätt känns det tryggt att veta att HAN har en plan för oss alla och han hjälper och leder oss rätt om vi vill och behöver.

Jag kan jag inte lova dig att jag aldrig kommer förändras
Jag kan inte lova dig att jag inte kommer ha olika humör
Jag kan inte lova dig att jag aldrig kommer att såra dig
Jag kan inte lova dig att jag inte kommer vara nyckfull
Jag kan inte lova dig att jag alltid kommer vara stark
Jag kan inte lova dig att min brister inte kommer märkas

Men...

Jag lovar dig att jag alltid kommer stötta dig
Jag lovar dig att jag ska dela min tankar och känslor med dig
Jag lovar dig att ge dig frihet att vara dig själv
jag lovar dig
att försöka förstå allt du gör
Jag lovar dig att alltid vara helt och fullt ärlig mot dig
Jag lovar dig att skratta och gråta med dig
Jag lovar dig att hjälpa dig nå dina mål

Men mest av allt..

Jag lovar att alltid älska dig