Mycket vatten hinner rinna under broarna...

...insåg att det kanske var dags att göra en uppdatering.
Mycket har hänt och skapat ett virrevarr av känslor och oinspiration till att vilja skriva.


Tittade igenom blogg inläggen alldeles nyss och ett lätt vemod och melankoli infinner sig.
Funderade om jag skulle radera inlägg men det är fina minnen av en tid där jag trodde att livet var på topp.
Livet är fortfarande bra och på topp men har tagit en helt annan vändning.


Det är nämligen så att efter 6 månader och 3 månaders samtal över telefon är slut mellan mig och K-G.
Det fungerade helt enkelt inte och det var helt enkelt inte rätt än om det för stunden kändes som om inget kunde komma i mellan. Men tider förändras och framför allt känslor förändras. Det var inte lika kul att pendla som det var i från början och det visade sig inte funka. Det var ett samtycke i ett beslut eftersom jag tyvärr inte kunde göra mer. Försvinner känslor så gör dem det och då kan man inte fortsätta, gör dock inte mindre ont för det. Jag fortsätter mitt liv och han sitt men nu på var sitt håll, tråkigt men sånt är livet. Och snart kan vi båda stänga den dörren och förhoppningsvis se tillbaka på tiden tillsammans med värme. Jag ångrar ingenting och skulle göra om samma sak en gång till om jag fick chansen men då hade jag hade jag önskat ett annat slut.


Det känns att det var ett rätt beslut för oss båda för det är ingen ide att fortsätta. Vi kan inte båda gå runt och vara olyckliga och nu är det bara att blicka framåt och se vad livet har gömt bakom nästa krök. Det kommer att komma och gå perioder av ilska, ledsamhet, glädje och hopp om vart annat nu framöver.
För än om jag i djupet av mitt hjärta visste att det fanns ett slutdatum och att det är och var det enda rätta att göra så gör det inte mindre ont för det och inse att drömmarna som man hinner bygga upp går i kras och alla underbara människor som man hinner knyta kontrakt med försvinner. Men sånt är livet och livet går vidare ändå och man fortsätter drömma nya drömmar, en erfarenhet rikare.

Hade vi kunnat göra på något annat sätt? Nä, det tror jag faktiskt inte. Det var en häftig förälskelse som blossade upp men som också slocknade när allvaret kröp på och livet är för dyrbart att slösa på en massa tänk om. Det var rätt att köra på i 100 knyck i från början och jag hade gjort om det om jag fått chansen. Det gör för ont att gå runt och tänka på en massa tänk om och om vi gjort si eller så eller hanterat det si eller så. Det som jag skulle ha gjort annorlunda var dock att jag skulle nog ha avslutat det när första sprickan kom. Hade sparat mig/oss en hel del tårar och hjärtesorg men jag ångrar inte att jag/vi kämpade på tills stupet kom och vi inte kom längre.

Nu är de sista grejerna återlämnade och nu finns inget mera kvar förutom minnena av en tid som varit.


Det som är lite tråkigt och tyvärr inget jag kan göra åt än om jag önskar att jag kunde så är det att jag inte kan gå tillbaka till någon form av vänskap. Det var inte det vi gick in för att vara och då finns det inget att gå tillbaka till. Det gör för ont och jag klarar helt enkelt inte av det än om jag kan sakna alla samtal som vi kunde ha. Men det går inte att sörja över sånt som man inte kan få och då känner jag att jag inte klara av att låtsas som om inget hänt. Det gör ondare än att fortsätta mitt liv utan att se bakåt allt för mycket.
Jag kommer ändå aldrig att glömma och jag kommer alltid att bära med mig alla underbara minnen av en fantastisk tid och semester.
Kommer alltid att vara glad att han kom in i mitt liv och förgyllde det än om det bara var för en kort tid.

Önskar honom allt gott och alla lycka i världen och att han hittar det han letar efter och får det liv han drömmer om!!