En dag i taget...

Jaha, så har man då blivit ett år äldre...
Hur ska jag då sammanfatta mitt 28:e år?!
- Smärta, kaos, glädje och kärlek

Okay då, jag kanske ska förklara det närmare.

En månad innan min 28:e födelsedag vaknade jag med en hemsk värk i kroppen som jag inte visste var den kom från och som jag fortfarande lider av men som nu är hanterbar. Sedan har både min mamma och min mosters man (morbror säger jag) opererat cancer och genomgått cellgiftsbehandlingar och min mamma genomgick också strålningsbehandling. Båda behandlingarna och operationerna gick bra men visst skapade de ett virrvarr av känslor och kaos samtidigt som jag hade ont och mådde dåligt på grund av att jag inte trivdes på mitt jobb. (läs tidigare inlägg: uppdateringsdags)
Men tack vare alla mina vänner i Tjugofyrakyrkan och gamla vänner och att jag kunde, i jämförelse med tidigare i mitt liv, vila i tron på Gud och vetskapen om att jag inte är ensam och behöver lösa saker på egen hand. Det var en stor anledning till att jag orkade hålla huvudet ovan vattenytan och orka lite till.

Hade en helt underbara paltfest när jag fyllde 28 och fick chansen att samla mina vänner och bara få rå om dem och visa uppskattning för att de finns. Jag fick avsluta födelsedagshelgen med kyrkans första DNA-träff där jag fick chansen att tala från hjärtat och vad som fanns i mina tankar. Och jag klarade det faktiskt utan att gråta =) (läs inlägget och vad jag pratade om här: Söndagen den 21:e november 2010)

I januari var jag också med när vi i Tjugofyrakyrkan blev en kyrka på riktigt!
En stor glädje och stolthet över att få tillhöra en kyrka som inte är som alla andra kyrkor.
Jag hann också med att byta jobb och komma tillbaka för att jobba i Tullinge.
Trivdes inte i Huddinge och insåg att med min värk som jag fick så gick det inte att pendla så i augusti började jag jobba 10 minuter från där jag bor istället.

Sedan lyckades en person komma innan för mina egna försvars murar och hitta nyckeln till mitt hjärta. Helt plötsligt kom en annan sorts glädje och kärlek in i mitt liv i form av en mänsklig form som inte var min familj och vänner. Har haft en helt underbar vår och sommar. .

Nu har det gått två dagar på mitt 29:e år
Är det någon skillnad?
 - Nej, Gud är fortfarande med mig och Tjugofyrakyrkan växer hela tiden. Smärtan är fortfarande med mig men jag har fått lite svar och ska tillbaka till Smärtkliniken på KS i Huddinge. Det som jag har fått svar på är att jag har mot förmodan kronisk värk i mina muskler och jag kommer nog att få leva med det i resten av mitt liv. Däremot kan jag genom att måsta acceptera att jag har ett "smärttroll" kunna hantera smärtan och kunna förlänga mina bättre perioder och inte försätta mig i situationer där smärtan dränerar all min energi och kraft. Genom att acceptera smärtan kan jag kontrollera så att den inte försämrar min livskvalite.
Fast jag kan lova er att det är inte lätt, jag är 29:e år gammal och kommer alltid mer eller mindre ha ont.
Men det har inte lyckas knäcka mig och ska banne mig inte få göra det heller!!

Jag jobbar och trivs bra på mitt arbete i Tullinge. Det är skönt att slippa pendla och få så långa dagar, min kropp tycker att det var ett bra beslut.

I lördags när jag fyllde år lyckades jag än en gång samla många av mina underbara vänner omkring mig. Åts tårta, kakor, chokladbollar, kaffe,te och läsk och jag blev firad med underbara presenter.
Kändes skönt att få ha människorna som jag älskar och som älskar mig tillbaka omkring mig när det inte riktigt blev som det var tänkt. Men födelsedagsfikandet gick inte av för hackor, så jag är nöjd och glad och kände mig väldigt uppskattad! =)

Den enda skillnaden är väl dock som ni kanske läst i inlägget innan, lämnade han tyvärr tillbaka nyckeln nu när hösten och kylan kom. Kvar finns underbara minnen, spruckna drömmar och underbara människor som jag inte kommer att träffa igen. Nu gäller det att blåsa liv i nya drömmar och hoppas att det går vägen nästa gång.

Annars flyter nog mitt liv på minst lika bra som förra året men den skillnaden att jag är en erfarenhet rikare.
En erfarenhet som är ett underbart minne som jag kommer att bära med mig så länge jag lever.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men det får vara bra så för denna gång.
Over and out..